waanz

Go' kväll party peeps! 

Den 24 Oktober så vaknade jag vid 7:30, exalterad och nervös. Drack bara juice till frukost och sen begav jag mig mot Jakobsbergs sjukhus och Prima. Dit jag gått sedan Juli och gjort en utredning på ifall jag har adhd eller add.

Anledningen till varför jag var exalterad och nervös just den här gången var för att det var min sista gång på utredningen och jag skulle äntligen få svar! 

Redan utanför sjukhuset så fick jag tårar i ögonen men skärpte snabbt till mig och gick in till mottagningen. 
Jag blev kallad av min psykolog och vi satte oss ner inne i hennes rum och gick igenom alla resultat på de tester jag gjort.

Och sen mitt i allt sa hon det bara "Du har add". Jag kände inte så jättemycket just då, jag blev väldigt glad förståss men också lite chockad för jag trodde hon skulle säga adhd. Men icket! Däremot sa hon att jag har en liten släng av hyperaktivitet men inte tillräckligt mycket för att det ska klassas som adhd.

Sen erbjöd hon sig att anmäla mig till en kurs där man lär sig mer om vad add och adhd är och hur man lär sig leva med det och sånt. Och hon skrev även upp mig på en läkartid för att få medicin (!!!) Kan knappt vänta tills jag har dom i min hand!!

 

När vi var klara så spatserade jag ut i friska luften och det var när jag kom ut genom dörrarna som tårarna kom och jag började störttgrina. Jag ringde mamma och hulkade och snorade i telefonen och hon trodde jag var ledsen men i själva verket så var jag så jävla glad och så jävla fucking stolt över mig själv som äntligen (!) tagit tag i detta och gjort en utredning på mig själv.

 

Jag kan knappt beskriva mina känslor som jag känner just nu. För jag tror inte att någon skulle förstå. Men man kan ju alltid försöka.

Jag har ALLTID känt mig annorlunda. Först och främst när det gäller skolan. Jag har alltid hatat skolan och jag vill aldrig tillbaka. Varför? Jo för att jag har aldrig hängt med var lärarna säger. Jag har alltid behövt fråga mina kompisar "Vad sa hon/han?" "Har vi några läxor?" osv. Och jag har alltid kännt mig dum, osmart, korkad och skämts för det. Jag har alltid behövt gå till speciallärare och jag har alltid skämts över det också. Jag vill bara vara som alla andra!! Jag har aldrig förstått varför jag har varit som jag varit och jag har aldrig någonsin varit stolt över mig själv. Jag har bara sett ner på mig själv och tyckt att jag är sämre än alla andra.

Men nu har jag äntligen fått svar på varför det varit såhär, kanske lite sent ja. Men jag har gjort det! Själv! Och lättnaden som bara välde över mig och att jag för en gångs skull är stolt över mig själv att jag gjort det här är anledningen till varför jag bölat och bölar som en barnunge! 

Jag är inte dum, osmart, korkad och jag är verkligen inte sämre än alla andra. Jag är jag, jag har add och jag är fucking stolt!