waanz

HAAAALLÅ!

Fyfan säger jag bara! Jävlar vilken jävla konsertjävel! Så sjukt bra :D Bättre än den vi var på 2008 i Stockholm stadion. Nu ska jag berätta om och Alice otroligt långa svettiga gårdag :D 

Vi gick upp 7:30 och tog bussen ner till stan och gick sedan mot Ullevi där vi placerade våra arslen. Klockan 10:00 började vi som satt där skriva nummer på våra händer för att visa att vi hade kommit dit tidigt så vi kunde gå in före de som skulle komma senare. Folk som hade campat hade flyttats till en annan ingång typ så de gick in före alla, och de var ca 500 stycken. Och det var vi också. Så vi fick siffrorna upp till 500. Jag och Alice blev 84 och 86 :D 

Sen kunde man gå iväg och vandra i Göteborg istället för att sitta där och dö i värmen. Så jag och Alice gick först till Lisseberg bara för att titta, sen gick vi till Bruce hotell där vi fick syn på en av bandmedlemmarna :d Sen åt vi på donken och klockan 13:00 var vi tillbaka på Ullevi igen för att bli uppropade. Kl: 18:00 blev vi insläppta på arenan och vi hamnade sjukt långt fram :D ungefär 5 meter från scenen :D 

När vi kom in så satte vi oss ner och väntade på att det hela skulle börja. Brevid oss satt 3 killar som vi började snacka med. Så i 2 timmar satt vi och pratade med dom. Och när konserten väl drog igång så stod vi och hoppade med dom och hade världens party :D De hette (eller heter för dom dog inte) Bosse, Wiktor och Axel och dom var 94:or och 93or och bodde i Stockholm :D 

För dom flesta så var det ganska trångt där de stod, men jag hade världens utrymme för jag hoppade och skrek så mycket så alla flyttade på sig :D 

Jag vinkade och skrek på min blivande man Steven som en åsna och jag troooor nästan han vinkade tillbaka. För jag var den enda som vinkade åt hans håll och han gjorde en gest med handen åt mitt håll :D Och jag ba :OOOOOOOOOOOOOOO! 

Under låten "Tenth Avenue Freeze Out" så spelar vanligtvis saxofonisten Clarence Clemons (Big Man) men eftersom han gick bort förra året så hade dom ju inget sax-solo. Så när Bruce sjöng "When the change was made uptown and the big man joined the band" så ska egentligen big man börja sitt solo. Men den här gången vart allt helt knäpp tyst. Både publiken och bandet. Så helt plötsligt kom det upp massa bilder på Clarence på stora skärmen. Och alla i publiken började till hyllning viffta med armarna fram och tillbaka. Bak och fram alltså, inte höger vänster. Och det var så jävla fint! Och Alice började gråta och jag hade inte långt ifrån tårarna D: